Mollys perspektiv-Innan festen blev kaos

Jag stod med Oscar armar runt mig och jag kunde inte sluta tänka på det hon sa, men jag ville inte ta upp det nu och sa att det inte var något. Men precis när Oscar skulle öppna munnen så stängdes musiken av och det hördes ett pistolskott någonstans och alla börja springa och olika håll. Jag hållde hårt i Oscars han för att inte tappa bort han. Men det kom folk rakt emot oss och vi gled från varandra och någon kom och lyfte upp mig och sprang därifrån, jag försökte komma loss med att sparka personen med det gick inte att komma loss.

Efter en stund så släppte han ner mig på en stubbe i en skog och tittade emot mig elakt.

-Vad vill ni mig? Sa jag argt.

Han hån log mot mig bara och kom emot mig, och försökte röra mig. Men jag sparkade till han mellan bena och sprang därifrån när han vek sig och låg på marken knep ihop av ilska.

Men jag hörde hur man ropa på sina vänner, men jag fortsatte att springa in till en skog och försökte gömma mig. Jag gömde mig bakom et träd och när jag såg att dom sprang förbi, så väntade jag lite och sprang sen ut från skogen. Men jag han inte långt för jag snubbla till på en gren och slog till huvudet på en sten, och allt blev svart.

Samtidigt på stranden, Oscar letar efter Molly-Oscars perspektiv

Efter att alla hade lugnat ner sig, så hittade jag inte Molly någonstans, jag tog upp mobilen och testade att ringa henne men fick inget svar. Jag kollade ivrigt överallt för att hitta Molly, men såg henne verkligen ingenstans men jag såg Roshana lite längre bort och sprang snabbt fram till henne.

-Hej Roshana har du sett Molly? Sa jag oroligt.

-Nej det har jag inte, har hon försvunnit? Sa Roshana och kollade med oroliga ögon på mig.

-Ja och jag hittar henne ingenstans, sa jag mer oroligt.

-Kom så letar vi igen, sa Roshana och vi gick iväg.

Vi gick ifrån stranden och kom till en skog, vi bestämde oss för att gå in och kolla där om Molly var där inne. Men vi hittade henne ingenstans, förrän vi kom längre in till en liten sjö och en stuga. Så hörde vi ett skrik komma där inne ifrån, vi smög sakta fram till ett fönster och när jag tittade upp så fick jag en chock… Där inne i ett hörn så satt Molly, min älskade Molly helt livrädd.

-Vi måste få ut Molly på något sätt, sa jag till Roshana medan jag tittade på Molly genom fönstret.

-Ja men hur ska vi göra det? Sa Roshana och försökte tänka ut en plan.

-Jag tror jag vet nu, sa jag och viskade planen till henne.

Samtidigt inne i huset-Mollys perspektiv

Jag satt längst inne i ett hörn och skaka av rädsla, jag hade ingen aning vad dom ville och när jag försökte att fly så kom hans kompisar ikapp mig och drog mig tillbaka hit. Så nu var jag fast här igen, och jag vet inte om jag kommer att komma härifrån med.

Jag vill bara att Oscar ska hitta mig nu, och hjälpa mig härifrån och bara vara i hans famn som är det bästa som finns. Jag är så trygg med han och Oscar är det bästa som har hänt mig. När jag tänkte på han så fick jag tårar i ögonen och ett litet leende kom på mina läppar.

Men jag väcktes ur mina tankar att det knackade på dörren och han som jag tror hette Emil, gick för att öppna.  Jag hörde röster där ifrån, men jag vågade inte resa mig upp och kolla vem det var som dom prata med, så jag satt kvar i rummet.

-Så hur mår lilla prinsessan? Sa Niklas som var ledaren här.

Jag svarade inte och kollade argt emot han istället.

-Du ska svara mig, sa Niklas med en hög ton.

Innan jag hann svara så kände jag hans hand komma emot min kind och slog till mig hårt. Jag kände att tårarna var på väg, men jag kämpade emot att dom inte skulle inte komma nu, men det var svårt för det hade redan kommit.

Niklas slog till mig igen och allt blev svart sen……

Oscars perspektiv

Vi hade smugit runt på baksidan och såg att en dörr var öppen, så vi gick försiktigt in och samtidigt så hörde vi ett skrik till och det var Mollys. Jag försökte samla mig och inte springa in argt, men det vart svårt nu när jag hörde att dom misshandlade min älskling.

Roshana och jag smög försiktigt emot ett större rum och ingen var där. Men när vi kom in längre så såg jag någon ligga på golvet och när jag såg att det var Molly så sprang jag snabbt fram dit och satt mig bredvid henne och lyfte försiktigt upp Mollys huvud i mitt knä. Jag kände att tårarna rann längst min kind, dom kunde inte sluta rinna. Jag kändes hennes puls och hon andades, det fick mig att bli lite lugnare.

Roshana hade ringt polisen och sagt vart vi var och dom var på väg hit. Jag satt hos Molly hela tiden och hoppas bara att hon ska vakna snart.

Senare på sjukhuset  *Molly drömmer* Mollys perspektiv

*Jag och Oscar gick på en gata och hade det bara hur mysigt som helst i det vackra sommarvädret. Men helt plötsligt så hamnade vi en folkmassa och vi försökte att hålla ihop, men det gick inte vi kom ifrån varandra……*

Jag öppna ögonen lite försiktigt, och såg Oscar sitta ner med huvud i händerna och jag hörde några snyftningar från han.

-Oscar, sa jag tyst för min röst var hes.

Han tittade upp och rakt in i mina ögon, och jag såg ett leende på hans läppar det fick mig att le med.

-Du lever, sa Oscar och krama om mig försiktigt.

-Vart är jag? Sa jag.

-Du är på sjukhuset, du hade fått hjärnskakning, sa Oscar och tog min hand i sin.

-Okej, sa jag och log ett litet leende.

-Minns du något om det som har hänt? Fråga Oscar sen.

-Nej jag minns ingenting, sa jag.

-Härligt att du har vaknat nu. Men jag är din läkare Daniel, sa han och skaka min hand.

-Okej men hur länge ska jag vara kvar här? fråga han.

-Jag ska bara undersöka dig om det är bra så får du åka hem ikväll, sa min läkare Daniel.

-Okej, sa jag.

På väg hem från sjukhuset-Oscars perspektiv

Molly har precis blivit undersökt och allt såg bra ut, så hon fick åka hem ikväll redan. Men hon var tvungen att vila minst en vecka och inte anstränga sig så mycket.

Vi kom ut och solen hade gått ner för länge sen, men det var varmt ändå. Vi gick hem till lägenheten för det var inte så långt ifrån. Vi hållde hand i hand hela vägen, när Molly plötsligt stannade upp och det gjorde jag med och kollade frågade på henne.

-Är det något älskling? Frågade jag.

-Nej inte direkt bara att jag älskar dig så himla mycket och jag vet inte var jag skulle ha gjort om inte du fanns i mitt liv, du gör det helt underbart Oscar, sa Molly och kollade in i mina ögon.

-Du är världens finaste människa jag vet och jag älskar dig till månen och tillbaka. Min kärlek till dig går inte att beskriva, jag älskar dig så himla mycket Molly du är mitt liv, sa jag.

Vi kollade in i varandras ögon och nästa sekund så kände jag hennes läppar emot mina i en perfekt kyss. Vi stod där en stund och bara kramade om varandra innan vi fortsatte att gå hemåt till lägenheten.

DÄR KOM ÄNTLIGEN KAPITEL 13 UT! HOPPAS NI SKA TYCKA OM DEN OCH KOMMENTERA GÄRNA VAD NI TYCKER. ni FÅR JÄTTE GÄRNA SÄGA VAD SOM SKA HÄNDA FÖR JAG BÖRJAR FÅ SLUT PÅ IDÈER... NI KAN KOMMENTERA ELLER KIKA MIG HETER "JOSSESAADE" PÅ KIK;)

ALLA ER FINA KOMMENTERAR GÖR MIG SÅ GLAD OCH GÖR MIG MER PEPPAD ATT SKRIVA! NI GÖR BLOGGEN LEVANDE, UTAN ER SKULLE INTE DEN FINNAS! <3

STOR KRAM TILL ER ALLA  FRÅN MIG!! <3